just one of the millions

Idag fyller världens finaste kusin 18 år och jag kan inte fira henne. Jag befinner mig i Oslo och hon i Stockholm. Får se till att göra det i jul istället när vi båda förhoppningsvis befinner oss i Eskilstuna.


http://melanief.webblogg.se/

I 17 år har vi hållt ihop och alltid firat varandra, första året som vi båda är på olika håll..

 Jag och kusinen 4 och 5 år gamla.

Sitter med en stor kopp kaffe och lyssnar på Vakna med the vocie på datorn. Det är sånt som gör morgonen lite bättre. Ska snart ta och pallra mig iväg till tåget. Börjar kl 10 idag och slutar 17.30. Har tänkt skriva ner Norge del 2 snart men har bara inte kommit mig för det än. Får se om jag lyckas ta mig i kragen och göra det när jag kommer hem från jobbet. Jobbar hela helg och på måndag vilket suger ganska duktigt. Jag saknar fredags mys med en ledig helg framför sig :/ Men men antar att det är värt det när man får lön sen. Även om jag inte har den blekast aning om hur mycket jag får. Ne nu springer tiden i från mig, jag måste göra mig iordning.

Flytten till Norge skedde den 17 September, detta är över två månad sedan så en resume av vad som hänt och hur jag egentligen hamnade här är väl på sin plats. Min plan vara att börja blogga så fort vi fick internet i våran lägenhet i Norge. Det skulle ta upp till två veckor. Två veckor senare och fortfarande inget internet. Vissade sig vara problem med att alla nätverk i våran byggnad var upptagna!! Aldrig hört något så dumt, men så var fallet i alla fall. Två dagar efter att vi firat två månader har vi nu äntligen internet. Alltså den perfekta tidpunkten att börja blogga. Så nu ska vi se om jag få ner den första tiden i ord. Full förståelse om ingen orkar läsa min novell men det är kul att ha det nedskrivet.

Resan till Norge började innan den 17:e, den började den första september då vi för första gången begav oss till grannlandet för att söka jobb. Jag är en sån där jobbig människa som säger att jag ska göra massa saker men sen sällan (läs aldrig) får arslet ur vagnen och gör dem. Så trodde alla och även till en viss del jag att det skulle bli med Norge. Jag hade ända sen slutet av andra året och början av tredje året på gymmnasiet sagt till alla att jag skulle till Norge och jobba efter Gymnasiet. Det var otroligt skönt att ha något att säga till alla de som frågade, Vad ska du göra efter studenten då?? en flitigt återkommande fråga. När de frågade vilket datum jag skulle åka sa jag alltid någon gång till hösten. När sen hösten började komma med snabba steg så hade varken jag eller gänget lyckats fixat jobb eller lägenhet ännu. Efter lite velande sa vi i alla fall att 1 septembet åker vi till Oslo på obestämd tid på vinst eller förlust och ser vad som händer. 

Mycket riktigt satt vi då också på en buss på väg till oslo kl 15.00 den 1/9 2010. Den ända killen i vårat gäng Thuy hade fixat ett ställe vi kunde bo på. Vi skulle få låna ett rum hos ett par bekanta till hans mamma. Varken Thuy eller vi andra kände dessa. Efter en sex timmars lång buss resa var vi framme i en vid den tiden okänd ny stad. Efter en aning virig gång färd fann vi Tøyen, en del av Oslo där dessa bekanta bodde. Mannen i hushållet kom och möte oss. En jätte snäll vitnamesisk man som bjöd oss på pizza. Jätte trevlig men vi märkte snabbt att vi hade ett problem. Vi och mannen hade en sak gemensamt, ingen av oss var speciellt bra på norska. Vi snacka svenska och han vitamesiska. Thuy blev våran tolk även om hans vitnamsiska är aningen knakig. Rummet vi fick låna hos dem var väl på dryga 10 kvm, med två 90 madrasser på golvet. Dessa la vi brevid varandra så det bildade något som liknade en dubbel säng sen låg vi alla fyra på dem i sex nätter.

Vi valde att inte kalla det trångt utan mysigt iställe.

Efter ankomsten satte vi omedelbart igång med att lämna cv och ta i kontakt med mäklare. Madeleine hade varit väldigt duktig och lyckas ordna två visningar åt oss redan innan vi ankommit till Oslo. Den första var redan nästa dag. Så vi var uppe tidigt dag två och gav oss ut i denna nya stad med en kartläsande Madeleine Loos i spetsen. (Hon har en fantastisk förmåga att alltid leda oss rätt. När vi var vilsa och trött i skogen ledde hon oss till en 7/11 mack, True story). Ungefär halvägs till våran vising och en si så där 25 minuter innan får Madde ett sms. Det var från mäklaren och löd typ, Visning inställd lägenheten är redan uthyrd. Efter lite surt muttrande vände vi om och styrde stegen mot sentrum (Stavas med S på norska). Där lämnade vi in Cv;n i alla cafér/butiker/resturanger m.m som vi kunde se. Thuy hade lyckats fixa en intervju så honom gick det ingen nöd på men vi andra däremot lämnade in för fullt. Svaret var för det mesta det samma. De hade nästan alla reda anställt nydligen, Vi trenger ikke akkurat ansatta. Så första dagen var väl långt ifrån lyckad. Inte blev det bättre av att vi skicka iväg förfrågningar till nästa 30 olika mäklare var av en handfull svarade och oftast med att vi var för många. En fyra var tydligen för liten för fem personer. Vi lyckades i alla fall få en visining på lördagen. Under tiden fortsatte vi söka jobb och vi hängde en hel del i parker för att döda tiden. Vi hade ialla fall vädret på våran sida.



På fredag hade vi yttligare en misslyckad vissning. Vi satt utanför porten och väntade i 45 min utan att mäklaren kom. Dock fick Thuy ett samtal under de 45 min som berättade att han fått jobbet han varit på intervju för. Han skulle börja jobba redan på måndag. Så dagen var inte helt misslyckad. På lördagen hade vi då äntligen en lyckad visning. Allt klickade den här gången. Allt från att hyrsvärden var värdens trevligaste kvinna vid namn Maj och hennes ubersöta 8 åriga dotter Filippa. Vi älskade lägenheten så fort vi kom innan för dörrarna. Äldre lägenhet med högt i tak och stora underbara fönster med utrymme på fönsterbrädan att sitta och kolla ut mot gatan. Underbar stucka tur i taket. Helt perfekt. Vi skrev en intresse anmälan och fick höra att vi skulle få svar på måndagen. På söndagen hade vi två visningar. Båda låg en bra bit med tunelbana utanför Oslo. Den ena var ganska tydligt att vi inte hade en chans på, hur mycket folk som helst på visningen. Den andra var mysig men liten, dock skulle den komma med mycket möbler, en gigantisk tv och internet omgående. Den var också våran om vi ville ha den. Vi sa att vi skulle höra av oss på måndagen då vi forfarande hoppades på lördags lägenheten. På måndagen hade vi yttligare en visning i ett ny bygge som skulle vara klart om några veckor. Det var på tok för trångt för oss men vi skrev en intresse anmälan ändå. Efter det väntade vi bara. Vi väntade på att höra från Maj. Dagen gick och vi hörde inget och började så smått ge upp. Tills mot kvällningen då Madde får ett samtal från värdens bästa Maj som förklara att hon och dottern hade Liket oss best!! Vi blev över bjudna kl 21.00 över till lägenheten för att skriva kontrakt. Detta firades med att äta pizza och köpa biljetter hem till sverige med tidigaste bussen dagen därpå. Äntligen skulle vi få slippa vårat mysiga (minimala) rum. Kl 21.00 satt vi på soffan i våran framtida lägenhet och skrev kontrakt. Helt underbart.
 Henea skriver på kontraktet!

Kl 8.50 satt vi på bussen hem till Eskilstuna igen och det var otroligt skönt. Nu skulle vi hem och packa för att sen flytta in den 17 september. Så här började våran resa :) Helt otroligt om någon orkat läsa hela, bra jobbat i så fall.

Det verkar vara frågan i dagens samhälle. Den moderna dagboken som alla kan läsa. Den som kan bli så himla rätt och också så himla fel. Den som kan bli blottande och pinsam eller inbjudanden och spännande och värd att återkomma till. Nu gör jag mitt andra försök att börja blogga. Hade en blogg för ett år sen, den varade i kanske två veckor innan jag fick någon sorts prestations ångest och tog bort den. Så vi får väl se hur länge denna får vara kvar.
Varför jag börjar blogga nu är av den simpla anledningen att jag flytt landet sverige och nu bosatt mig i grannlandet Norge för att spendera ett år där att jobba och mogna. Det här ska bli mina nära och käras sätt att ändå kunna hålla koll på mig trots att jag är några mil bort. Också mitt sätt att få utlopp för min känslor utan att behöva tråka ut mina stackars rumskamrater som skulle behöva få agera psykologer. Om det ska klara av mig i ett år är det nog lika bra att jag har ett annat forum att få ordspya på. Detta kommer alltså inte bli en mode, mamma, politik eller liknande blogg. Utan helt enkelt en simpel detta är mina tankar och känslor för stunden blogg. Läs om du vill eller låt bli. Lämna gärna en komentar eller två om du känner för det och varmt välkommen att ta del av mina tankar!