Bittersweet Farewell
Sitter hemma i mitt barndomsrum (okej bodde hemma för 3 månader sen men det låter så moget och vuxet att skriva så). Efter en 6 timmars lång buss resa är jag nu i fina Eskilstuna, Staden blir bara finare och finare ju längre jag är ifrån den :P. Nu ska jag bara mysa för fulla muggar av att vara hemma. För den 28:e sitter jag på en buss tillbaka till Norge igen. Som det ser ut så sitter jag förmodligen också själv på den då jag inte lyckats locka med mig någon ännu :/ Har inte gett upp hoppet men det ser inte ljust ut.
Igår var ännu en hel dag på jobbet. Jag gick upp tidigt för att möta Tobias på stationen där vi sen tog tåget till flygplatsen för att vara med på jobbets julfrukost. Det var mening att vi skulle möta Ida utan för Franks men den tösen (menar det svenska ordet!!) hade försovit sig. Så vi begav oss till frukosten utan henne. Det var faktsikt jätte mysigt med goda mackor och kaffe,glögg,saft och gröt. Sen fick vi Julgave från jobbet, det var ironiskt nog korv. Säkerligen väldigt dyr sådan men inget för mig. Dock helt perfekt då jag inte hittat något till min styvpappa Peter och han kommer älska det så där var en julklapp avklarad :P Lite senare dök Ida upp och efter en timma eller så gick de andra tillbaka till jobbet medan jag och Ida hade tid att ta död på då vi båda började senare.
Vi gick runt lite på flygplatsen och Ida passade på att säga hej då till massa folk då hon jobbar sitt sista pass på torsdag. Sen åkte vi till en sportbutik där Ida spenderade ett presentkort.
Vid tre tiden stod jag bakom kassan på Franks och runt fem tiden kom Ida. Det var också då jag kom på att vi jobbade vårat sista pass ihop. Jag jobbade sista innan jul igår och Ida kommer inte tillbaka till Franks efter jul. Det första timmarna vi jobbade hade vi hur mycket som helst att göra. Folk hela tiden, sen var det som att någon tröck på stop knappen. Det blev hel lugnt, vi passade på att göra allt vi inte hunnit med som att fylla på inför morgon dagen och städa. Jag passade på att byta ut de glassarna som nästan var slut. Det var helt perfekt för jag och Ida tog varsin sked och ställde oss i bakrummet och käka det sista. Vi stod och prata och varvade med att gå fram och kolla om någon stod och vänta vid kassan. Det gjorde det inte, vi hade jätte lugnt i slutet.
Jag slutade kl 23.30 men stannade kvar tills Ida stängde sen satt vi och pratade en timma efter, till slut var jag tvungen att hinna med mitt sista tåg men jag hade väldigt gärna suttit kvar och pratat längre. Vi kramades och valde att inte säga Hej då utan vi ses istället.
Det är otroligt vad känslig för avsked jag har blivit, tycker det är något av det jobbigaste som finns.
Jag är faktiskt helt överväldigad över vad mycket jag tycker om mina kollegor på Franks. På bara två månader har de blivit inte bara kollegor utan riktigt goda vänner. Jag minns första gången jag träffade dem på ett personal möte, hur tajta de verkada och jag hade en sådan jobbig känsla av att jag aldrig skulle kunna bli en i gänget. Efter de första arbetsdagarna var jag också helt säker på att jag aldrig skulle kunna bli lika duktig på arbetet som de är. Jag tänkte att jag inte skulle bli långvarig på Franks och tänkte ge de tre månader innan jag skulle söka nytt. Nu har jag jobbat två och har verkligen inga planer på att sluta. Jag kan inte påstå att jag kan jobbet lika bra som de men nog alltid har man kommit in i gänget.
Tror det har mycket att göra med att vi alla är i samma situation. Långt hem ifrån i ett nytt land, jobbandes 24/7 i stort sätt. Vi relaterar och förstår varandra.
Det var otroligt tråkigt att behöva säga hej då till Ida. Hennes skor kommer bli svåra att fylla. Jag tycker verkligen det är jätte kul för henne att hon ska få åka ut och resa nu men det kommer bli tomt på Franks. Det var ju inte allt för längesen som Stina slutade. Det är tur att jag har pöjkarna Tobias och Johan kvar. De skulle bara våga ens nämna att de ska sluta :P
Imorgon ska jag träffa mina underbara vänner Channette, Anna och Fabian. Vi ska luncha och det ska bli jätte kul att få träffa dem igen =D Vi har inte träffats allihop på flera månader så det är verkligen på tiden!
Later!
Igår var ännu en hel dag på jobbet. Jag gick upp tidigt för att möta Tobias på stationen där vi sen tog tåget till flygplatsen för att vara med på jobbets julfrukost. Det var mening att vi skulle möta Ida utan för Franks men den tösen (menar det svenska ordet!!) hade försovit sig. Så vi begav oss till frukosten utan henne. Det var faktsikt jätte mysigt med goda mackor och kaffe,glögg,saft och gröt. Sen fick vi Julgave från jobbet, det var ironiskt nog korv. Säkerligen väldigt dyr sådan men inget för mig. Dock helt perfekt då jag inte hittat något till min styvpappa Peter och han kommer älska det så där var en julklapp avklarad :P Lite senare dök Ida upp och efter en timma eller så gick de andra tillbaka till jobbet medan jag och Ida hade tid att ta död på då vi båda började senare.
Vi gick runt lite på flygplatsen och Ida passade på att säga hej då till massa folk då hon jobbar sitt sista pass på torsdag. Sen åkte vi till en sportbutik där Ida spenderade ett presentkort.
Vid tre tiden stod jag bakom kassan på Franks och runt fem tiden kom Ida. Det var också då jag kom på att vi jobbade vårat sista pass ihop. Jag jobbade sista innan jul igår och Ida kommer inte tillbaka till Franks efter jul. Det första timmarna vi jobbade hade vi hur mycket som helst att göra. Folk hela tiden, sen var det som att någon tröck på stop knappen. Det blev hel lugnt, vi passade på att göra allt vi inte hunnit med som att fylla på inför morgon dagen och städa. Jag passade på att byta ut de glassarna som nästan var slut. Det var helt perfekt för jag och Ida tog varsin sked och ställde oss i bakrummet och käka det sista. Vi stod och prata och varvade med att gå fram och kolla om någon stod och vänta vid kassan. Det gjorde det inte, vi hade jätte lugnt i slutet.
Jag slutade kl 23.30 men stannade kvar tills Ida stängde sen satt vi och pratade en timma efter, till slut var jag tvungen att hinna med mitt sista tåg men jag hade väldigt gärna suttit kvar och pratat längre. Vi kramades och valde att inte säga Hej då utan vi ses istället.
Det är otroligt vad känslig för avsked jag har blivit, tycker det är något av det jobbigaste som finns.
Jag är faktiskt helt överväldigad över vad mycket jag tycker om mina kollegor på Franks. På bara två månader har de blivit inte bara kollegor utan riktigt goda vänner. Jag minns första gången jag träffade dem på ett personal möte, hur tajta de verkada och jag hade en sådan jobbig känsla av att jag aldrig skulle kunna bli en i gänget. Efter de första arbetsdagarna var jag också helt säker på att jag aldrig skulle kunna bli lika duktig på arbetet som de är. Jag tänkte att jag inte skulle bli långvarig på Franks och tänkte ge de tre månader innan jag skulle söka nytt. Nu har jag jobbat två och har verkligen inga planer på att sluta. Jag kan inte påstå att jag kan jobbet lika bra som de men nog alltid har man kommit in i gänget.
Tror det har mycket att göra med att vi alla är i samma situation. Långt hem ifrån i ett nytt land, jobbandes 24/7 i stort sätt. Vi relaterar och förstår varandra.
Det var otroligt tråkigt att behöva säga hej då till Ida. Hennes skor kommer bli svåra att fylla. Jag tycker verkligen det är jätte kul för henne att hon ska få åka ut och resa nu men det kommer bli tomt på Franks. Det var ju inte allt för längesen som Stina slutade. Det är tur att jag har pöjkarna Tobias och Johan kvar. De skulle bara våga ens nämna att de ska sluta :P
Imorgon ska jag träffa mina underbara vänner Channette, Anna och Fabian. Vi ska luncha och det ska bli jätte kul att få träffa dem igen =D Vi har inte träffats allihop på flera månader så det är verkligen på tiden!
Later!
Kommentarer
Trackback
