just one of the millions

Nu sitter jag på samma ställe som för en vecka sen, i soffan i lägenheten i Oslo. Känns som att tiden stått stilla här allt är likadant. När jag åkte stängde jag av alla element då jag tyckte det var onödigt att de drog massa el, nu är det så kallt att jag kan se hur det ryker när jag andas. En sak som är säker; det blir inga fler vintrar för mig i Norge. Detta får bli min första och ända. Det är svinkallt och fullkomligt kassa element som inte värmer för fem öre. Nästa vinter ligger jag på någon beach med en drink i hand ;)

Ne usch, jag kan inte påstå att det känns någe kul att vara tillbaka. Jag är trött och frusen och ska till jobbet om tre timmar. Jag vill hem igen till mitt sovrum i Eskilstuna, ligga under mitt underbara täcke i en varm lägenhet. Jag saknar familjen och vännerna redan. Jag är helt själv här borta :( It sucks på ren engelska!!

Bussresan gick jätte bra hit, kunde dock inte sova lika bra som jag brukar kunna på bussar så är väl inte helt utvilad just nu. Det var så jäkla störande varje gång det kom ett stopp och folk skulle av och på. Jag satt och hade två platser för mig själv ganska långt fram. Varje gång någon kom på bussen tog jag bort min väska från den andra platsen ifall det var fullt överallt annat. Det var aldrig någon som satt sig brevid mig så jag hade inte behövt göra mig besväret utan hade kunnat sova vidare istället. Det var väl kanske först de två sista timmarna som jag fick någon dugglig sömn pch innan jag visste ordet av det var jag framme i Oslo.

Nu är jag trött och frusen men så fort jag tinnat upp lite och fått kaffe i mig ser jag nog livet på sin ljusare sida.

Hörs efter jobbet!