just one of the millions

Tydligen gäller detta alltid mig, jag vet inte vem jag förolämpade i mitt förra liv. Okej nu är jag väldigt mycket drama Queen men fan va surt det blev för lilla mig igår. Jag gjorde min snabbaste bästa stängning ever och hade med god marginal en plats säkrad på 36 tåget. Eller det var vad jag trodde innan olyckan satte snubbel ben för mig, vid mållinjen liksom.

Vid kvart över elva vad jag klar med allt och redo att gå upp med kassan, skit lycklig över att hinna med 36 tåget går jag med nöjda steg upp mot kontoret för att checka in kassan. Allt går som smort, jag börjar med att först växla pengar och sen gick jag till maskinerna som man loggar in kassan på. Allt går som det ska, jag lägger i mynten i myntatomaten och jag lägger sedlarna i sedelatomaten, lagom att jag tror att kvällen ska sluta lyckat så fastna två fucking sedlar i maskinen. Den börjar låta och ha sig och jag står där ensam, sent på kvällen inte en jävel på kontoret med halva kassan i handen och halva i maskinen. Min första tanke är, Va fan gör jag??
Det ligger alltid en telefon och ett nummer till den person som är ansvarig varje kväll, kallas Duty vakt och dessa ska vara tillgänliga varje kväll. Jag blir snabbt lugn igen och tänker att jag bara ringer till personen. Han eller hon kommer och hjälper mig och jag blir klar lagom till fem i tåget i alla fall. Jag tar upp telefonen och knappar in nummret och väntar ivrigt på svar. Vad hör jag då?? Idiot jäveln till Duty vakt den kvällen har glömt telefonen på kontoret. Jag hör hur det ringer inne från där jag är. Jag står alltså själv utan att få tag på någon med en halv kassa i hand. Jag blir verkligen smått handlings förlamad och vet verkligen inte vad jag ska göra. Då kommer min räddare i nöden. In på kontorer kommer en tjej som ironiskt nog jobbar på Franks inland. Det finns två franks på flygplatsen men vi har olika avdelnings chefer så vi samarbetar aldrig. Hon var ialla fall en av de gulligaste människorna jag har träffat och försökte hjälpa mig direkt. Hon ringde sin avdelnings ledare som fortfarande var kvar och frågade vad vi borde göra. Hennes chef sa att när Duty vakten inte svara är det inte vårat ansvar. De ska finnas till hands, det är deras jobb. Så hon sa att jag bara skulle skriva en lapp. Vilket jag gjorde, sen hjälpte den här tjejen mig med att ta en manueluppgörelse på resten av kassan. Sen gjorde vi sällskap till garderoben och så började vi småprata om jobbet. Det var faktiskt skit kul att höra om hur de har det på Franks inland. De har precis samma problem och framför allt tröga människor som vi har. Det var jätte roligt att höra hur lika det är. Som exempel så kommer det fram folk flera gånger om dagen och ber om en wienerkorv (Norskt namn för kokkorv) och pekar på grillen! Asså seriöst hur ofta steker du kokkorv??? Då vill du ha en grillkorv idiot. Och den när man frågar om det ska vara något att dricka så svarar folk bara; Ja tack. Eehh du kanske ska säga vad du vill ha att dricka eller ska jag bara gissa vad just du vill ha.
Det var ialla fall något roligt som kom ur denna jobbiga situvation. Jag glömde dock fråga vad hon hete men hon kände tydligen Johan jag jobbar med så jag får väl fråga honom. Jag sa ialla fall att hon jätte gärna fick komma förbi Franks ankomst någon dag så det hoppas jag hon gör.

Jag satt inte på tåget förrens 16 över så det var lite surt när jag trott jag skulle få sitta på 36 tåget och vara hemma lite över tolv. Nu var jag inte hemma förrens vid 1. Men Thuy fick mig på bättre humör när jag kom hem. Han var den enda uppe när jag kom hem så jag fick klaga lite innan han sa att han laddat hem det senaste How I met your mother, så då kollade vi på det sen kolla vi på knäppa japanska reklamer. De var helt sjuka men fick mig på bra humör =) Så tack tjejen från Franks inland och Thuy för att ni rädda min kväll från att bli helt hemsk!

Idag har jag träffa Toby en snabbis innan han skulle till jobbet sen följde jag med Henea till skatteverket. Det gick inge bra där för människorna som jobbar där kan vara dumma i huvudet ibland. Så Henea var något sur när vi gick där ifrån så nu sitter vi framför varsin dator och lyssnar  på Glee musik för att bli på bättre humör. Det hjälper faktiskt :)

Well well
Ciao for now!